overrated;
Anything that is given too much credit and hype.
“There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure.”
- paul coelho
obligation;
An obligation is something you may not like or even enjoy doing but you do it out of respect or some profound sense of duty.
something i wrote in february
(and yes my swedish grammar is kinda bad)
“Att lämna allt bakom mig kändes som en bra idé före jag faktist gick och
gjorde det.
Ja menar, att slippa all ångest och drama och falska löften och problem
- att slippa allt skit, att börja pånytt. Ja precis, det kändes som en bra
plan, en plan som skulle göra allt bra igen. Men det jag inte förstod, var att jag sprang undan. Flydde. Bara ville
komma bort från mitt liv, istället för att möta all drama och skit och reda ut
det, sprang jag bort utan att titta tillbaka. Trodde visst att
det var en bra sak då. Nu vet jag bättre.
Så efter att ha flytt allting i några månader, gått igenom likadann drama och lika mycket skit där borta, kom jag hem. Men allt var inte som förr. Allt var annorlunda. Jag hade inte tänkt så mycket på att komma tillbaka, det var att slippa bort som var grejjen.
Men att komma tillbaka.. Jaa-a, det kan man fundera på. Trodde jag att jag skulle vara annorlunda? Ja, själv klart det. Trodde jag att allt jag älskat och brytt mig om skulle vara så jävla annorlunda? Nej. Det hade jag ingen aning om.
Hur kan man fortsätta leva som inget skulle ha hänt? Hur kan man bara gå tillbaka till det som fanns, när det som förr betydde allt inte längre var där? Hur kan man fortsätta springa när klippan tagit slut? Det kan man inte. Vill man det eller inte, så faller man varje gång. Faller. Faller. Faller.
Underligt nog, så är det här fallet annorlunda. Denhär gången var de inte där och drog mig upp. Jag måste göra det själv.
Le och skratta och tala och leka, leka att jag mår fint, och är nöjd med allt, fastän längtan river bröstet itu. Leka att det inte tar sjukt att se att allt är borta, annorlunda. Livet har gått vidare, helt enkelt.
Jag har inte gått vidare. Jag är ännu också fast i minnen, fast i allt som pratats och gjorts. Allt, precis allt, som jag älskade för mycket, och värdesatte för lite. Det är mitt liv ännu, fastän det är över. Du har någon annan nu, något annat nu. Jag har inget.
Såååå tja, kan någon berätta vad man ska göra, för att fixa något som redan gått sönder och sopats bort? Något som inte längre är något annat, än ett minne. Hur kan man ändra något man inte visste att skulle vara så jävla sönder?
Jag hörde det här i england; "jag skulle aldrig vilja att du skulle tigga för min kärlek, men om du vore göra det, önskar jag att du gjorde det med att sejja "jag skulle aldrig tigga för din kärlek'" .. Kanske det är så man måste göra? Släppa taget för att hålla kvar. Sluta för att visa att man äntligen har börjat.
Får se. Vi får se hur det går, vad det slutar med. Nu är jag hopplös och bortglömd, trött och upprörd, men det är väl så jag är. Man kommer över allt, believe me.“
that's how i felt a few days after i got back home
and yeah, i feel so much better now
thank god
that's how i felt a few days after i got back home
and yeah, i feel so much better now
thank god
umh yup... the four best songs of the week
hard rock hallelujaaaaah
a part of me is still trying to clear and figure out everything that has happened since august. honestly; i love the change. i love it so much it hurts, but let's face it; when there is good there is also bad. but i guess, life isn't good or bad, it just is. i need to stop trying to please everyone around me, and focus on being happy and creative and fearless and strong and me.
17 days and i'll move back to borgå. oh god yes please & hell to the no; both describe my current feelings.
